Costa Amalfi och gudarnas stig 🇮🇹❤️👞 del 2/4

Vi har det underbart i Bella Italia 🇮🇹 ( tyvärr sent inlägg av bloggning pga tekniska problem )

Men vad har vi haft för oss sedan vi sågs sist?
Det var skönt att komma tillbaka till Praiano och Bellavista. Det blev att njuta en stund på den vackra terassen efter vi hade anlänt hotellet och checkat in på vårt rum.

Sedan blev ett dopp i hotellets pool och och följt av en dusch och ett glas prosecco på balkongen. Det var här vår vägar skildes åt sist. Gubben, som vi sedan funnit ut heter Giovanni skrek - Champagne!

Hotellets pool

Vi får nu inta vår första 4 rätters middag. Det är glädje för Tricia att av en av rätterna som serveras är pasta med musslor. Och lika mycket glädje för mig att jag kan få alternativ pasta med tomatsås och den smakar ljuvligt. Vi sitter och njuter av den varma kvällen före det är dags att lägga sig. Som ni säkert förstår så är vi trötta och slitna efter de senaste dagarnas schema och vandringar. Vi har beslutat oss för sovmorgon och att ta det lite stilla nästa dag.

Middagsutsikten

Middag

Vi har en skön sovmorgon och drar oss uppåt frukosten strax före den slutar att serveras. Vi är bland de sista att sitta där och njuta av det goda utbudet. Terassen är underbar och man drömma sig bort här länge. Vi sitter kvar och pratar länge, även med fågeln och katten och vi njuter av att göra ingeting. När vi känner oss redo att ta tag i dagen så är det dags för att bada. Eftersom vår egna vik har en del sjögång idag och är lite krabb och vi är inte så sugna på poolen så packar vi väskan och promenerar lite längre bort till Praianos, Marina di Praia. Här är ljuvligt underbart denna sena eftermiddagen. Vattnet är turkost och vi njuter av både hopp och bad och salta klippor. Vi kan dock tänka oss det är knökfullt här mitt på dagen.

När det är dags att gå hemåt så promenerar vi via övre delen av Praiano ner mot vårt hotell igen. Vi avnjuter en glass där uppe längs vägen och nu vankas dusch före vi återigen skall njuta av kvällens middag.

Vår utsikt när vi promenerar i övre Praiano

Imorgon skall vi på utflykt till Capri. När vi bokade hotellet köpte vi en deal. Rum med havsutsikt (tror nästan alla rum har det men inte riktigt alla) frukostbuffé samt 4 rätters middag och dessutom en dagsutflykt till Capri. Så när klockan ringer 08.00, det är dags för frukost och att sedan skall vi vara nere i viken ca 400 trappsteg längre ner kl 10.00. Vi var 11 personer från hotellets gäster samt 2 från familjen som skulle ta hand om oss i denna dagens utflykt till Capri.

Hotellets båt och dagens färdmedel

Vi åkte lite sightseeing på vägen, passerade lilla ön vi ser från vårt rum. Samt att vi sedan åkte sightseeing längst med kustlinjen av ön Capri. Såg bland annat Sofia Lorens hus och lite andra utpekade kända hus som inte sa oss så mycket då. Vi passerar genom Capris kända bergbåge.

Capri

Sedan angör vi Capri efter att vi fått tillåtelse att gå in i hamnen. ( Båtarna cirkulerar för att få sina "pass" att få lov att gå in ) Och vi får tillsägelsen att båten avgår 16.30 igen på samma plats. Vi ser knappast det som ett problem. Klockan är nu kanske runt 12-12.30. Och vilket kaos vi anländer till. Vad har vi gett oss in på? Det är långa köer både till Funicolare som går upp mot Capri, samt vid bussarna som man kan ta både till Capri och AnaCapri. ( 2 olika delar av ön Capri ) Vi ser bussarna matar på och eftersom vi har beslutat oss för att ta linbanan upp till Monte Solaro ( som går precis i mitten av AnaCapri och Capri men som avgår från AnaCapri ) så tar vi bussen direkt till AnaCapri. Det är lång kö men det matar på fint, bussarna rullar på bra. Ja typ tills att det är vår tur... och då händer INGET!!! Vi är varma, riktigt varma och vi bara står och står vilket känns som en evighet. Till slut är det dags för oss att gå på den lilla minibussen som skall in i de trånga gränderna. Vi tar oss uppåt mot AnaCapri. När vi kommer till platsen för linbanan börjar vi fundera på tiden. Vi hade nämligen planerat att gå hiketrailen ner från berget ner till Capri. Vi frågar och det skall ta en timma, vi visar trailen igen. Jo det skall ta en timma. Vi är tveksamma men känner att även om det tar det dubbla så hinner vi. Så vi köper 2 biljetter upp enkel biljett 8 eur per person ( om man köper t&r 11 eur ).

Utsikt från liften 

Det var verkligen jätte mysigt och utsikten är underbar.  Vi kan dock inte njuta för länge där uppe. Klockan har tickat på och nu är det dags att ta hiketrailen som leder oss ner igen.

Vi hittar den snart och det går bra, vi trampar på i ganska bra tempo. Vi passerar massor av geckos och det är syrsor överallt. Tricia sparkar till en sten som far iväg. Och den hamnar rätt på en orm och vi har numera chockat den ormen för all framtid. Troligtvis ligger den död där uppe på berget nu. För först får den en sten i pannan och sedan 2 bedövande skrik och sedan springer vi.... ha ha...

Sedan kommer vi till utmärkningen av ett vägval på kartan. Nu blir vi fundersamma. Men det måste vara den trailen som är mest nertrampad. Vi går på. Snart möter vi några Nya Zeeländare som har vänt, de hittar ingen väg ner. Ok vi tar täten tillbaka och tar den andra vägen nu istället. Den är svår och det klättras och det stupar och vi trampar på snabbt för vi inser tiden rinner iväg för oss. Till slut når vi fram till en kedja där vi skall alltså ner för att stort stup, klättrandes med en liten kedja... Där känner vi, att det gör vi aldrig! Vi får nu ta snabbaste vägen tillbaka via ormbunkar större än oss själva och taggbuskarna hälsar på vår hud med stora revor. Vi mer eller mindre springer fram och försöker varna alla ormar med ljudliga nerstampningar. Efter en riktig pärs är vi tillbaka till ett av våra tidigaste vägval, där man kan välja en enklare hikeväg ner mot AnaCapri. Från där tar vi oss mer eller mindre i löptempo ( obs i värmen ) ner till vägen genom AnaCapri. Vi kommer ut i en ringlande väg. Bussar passerar oss men ingen kan stanna här  i den smala och kurviga vägen. Vi är lite stressade såklart, båten bör nu lämnat Capri vid detta laget. Det kommer en dam med en lite mini lastbil, vi ber så gott vi kan att få åka med henne och tveksamt säger hon ja och vi hoppar upp på flaket ( ett under att vi hade krafter kvar ).

Flaket

Vi kom på detta sättet ner till vägen som skiljer AnaCapri och Capri åt. Där tackar vi för skjutsen. Nu måste vi ner till hamnen. Vi försöker lifta. Ingen stannar. Men snart kommer en buss... den går sååååå långsamt. Vi kommer in i hamnen ca en kvart för sent. Nu är det maxlöpning ( Tricia steget före, jag flåsandes efter ) mot bortre delen av hamnen. De har fått lämna bryggan, men de är kvar... de ligger på sniken... vi vinkar, de vinkar... vi är så varma men så glada. WE MADE IT !

Båten måste få tillåtelse att gå in och innan de ens når bryggan har vi skuttat ombord. Ingen fattar något och vi är på väg. Våra båtkamrater vill höra vad vi gjort ( vi är svettiga, smutsiga och blodrevor på ben och armar ) och de som kör båten är lite sura på oss ( såklart, det fattar vi med - helt förståligt.. men vi trodde ALDRIG de skulle vara kvar och vänta så länge, vi är så tacksamma ) När vi berättar och vänder oss om ser vi stupet och vi undrar hur det ens kan finnas en hiketrail ner där, och om man bara hade vetat det var den vyn från början... Ja ja men på detta sättet får vi ett minne med i bagaget. Men Capri? Tja det verkar vara en ganska hysterisk ö som man säkert mår bättre av att avnjuta på andra delar av året. Fast den är vacker!

Capri

Positano

Ja ja väl hemma i lilla lugna och sköna viken igen så tar Tricia och går hem de ca 400 stegen till rummet och jag stannar nere i viken och pustar ut och badar. Det är då Giovanni är där. Han frågar direkt om det är jag som bor vid bananerna. Jo det stämmer bra... eh* och snart har jag eh* jag vet inte riktigt vad det är... en middagsinvitation eller en date eller vad ? Jag tackar vänligt nej och skrattar nästan ihjäl mig inombords. Han frågar om jag kommer till viken imorgon och jag säger kanske - han - vi ses... ( jag tänker -jag går inte ner till viken imorgon och får samtidigt dåligt samvete )  Det var en av de skönaste duscharna på länge väl uppe i rummet efter ca 400 trappsteg igen...men nu är det redan dags för middag. Vi som knappt hunnit få i oss något denna dagen, vi fullkomligt renskrapar varenda millimeter av dessa 4 rätter denna kvällen.

Vi planerar nu inför resterande få dagar... och om vi skall göra hiken gudarnas stig ( Il Sentiro Degli Dei ) så är det imorgon det gäller, vi är tveksamma efter dagen men vi beslutar oss ändå för att göra den. Vi hade hellre gjort den på söndag. Men då finns ingen lika tidig buss. Vi sätter klockan på 06.30 och går och lägger oss. Natten känns kort, vi hade frågat om vi kunde få en tidigare frukost. Hon skulle ställa fram något till oss... What.. kaffekopp, en croissant och vitt bröd, men inget pålägg, inget smör... vi hoppar kaffet och slänger ner nutella och det vita brödet i väskan och en gaffel att bre med och så drar vi trapporna upp mot bussen. Vi vill inte missa den. Vid bussen fyller vi på vattenförrådet. Vi vet att det är chansning att hinna med bussbytet i Amalfi, vi vet att missar vi den så kan vi lägga ner det. Då blir det för varmt att komma iväg senare. Vi hinner och vi är så nöjda när vi är på nästa buss från Amalfi som tuffar uppåt åter igen mot Agerola. Klockan är nu strax efter 8 på morgonen.

När vi kommer till Agerola fyller vi på med lite energi igen. Det blir cappuccino, juice och något snabbt ätbart och vi köper mera vatten och frukt samt besöker bageriet för att köpa något churros look alike. Denna gången gynnade vi det andra kafét och det var bra drag, den lilla fruktaffären i byn nära torget var helt perfekt, den var prickfri och det fick tanten höra från oss. Hon blev så glad.

Degli dei - gudarnas stig
Vi var goa och glada och vi såg fram mot gudarnas stig när vi nu med stora kliv äntligen var på väg. Det var varmt men inte olidligt och det var endast några enstaka andra hikers. Vi kunde näst intill ensamma njuta av den första delen av hiken. Jag kan verkligen rekommendera denna hiken. Den var gudomligt vacker. Den har sådan vyer som är helt otroliga. Man passerar även en del skuggdelar vilket gör att den känns njutbar. Och det fanns flera bra ställen att inta sin matsäck på. Man bör ha med sig rikligt med vatten. Det stupar lite och är en del partier upp och ner. Men jag skulle säga hiken är ganska lätt om man inte har för svår svindel. Nu gick vi hela vägen från Agerola till Positano. Man kan även påbörja från Praiano men då börjar man börja med en MASSA trappor. Så jag skulle säga att ta bussen som vi gjorde till Agerola och gå därifrån till Nocella och ta bussen därifrån är nog egentligen melodin. Efter Nocella till Positano är det tungt för det är TRAPPOR i all oändlighet. Och mera "väg" promenad än hike i slutet så inget att lägga energi på i värmen. Bättre att dra ner till havet och bada som en bra avslutning på en fantastiskt vacker och trevlig hike.

Praiano

Härlig utsikt till fikat

Vi gick som sagt vidare den längsta vägen till Positano för vi kände oss fräscha när vi nådde Nocella. Det skulle vi inte gjort! Det finns ett litet mysigt ställe när man når Nocella. Stanna där och fika och kolla när nästa buss går istället. Nu gick vi vidare och nådda slutligen varma och trötta efter ca 1600 trappor ner ett helt hysteriskt Positano.

Trappor i oändlighet

Visst det är en vacker stad, men så vacker så det blir till denna extremt dyra och överexploterade staden som det blivit. Lite synd och skam skulle jag säga. Men vi går ner och njuter av ett härligt bad. Vi väljer att endast avnjuta varsin cola och glass och beger oss sedan mot bussen. Bussarna är knökfulla med folk men vi kommer på tillbaka till lugnet i Praiano. Vi går till affären och förser oss med lite dryck och salta chips och fyller på förrådet för söndagens utflykt med standardinnehållet vatten och frukt.

Vi orkar inte många steg i trapporna ner mot hotellet så behöver vi tar en energipaus i skuggan mitt i trappan halvvägs ner mot hotellet med en Sprite och en Birra och en underbar chipspåse. Där sitter vi helt färdiga men så nöjda och glada och stolta efter dagens hike. Och vi njuter av den underbar vyn som är så unik för Amalfi. Så vackert. 

Nöjda av dagen så duschar vi och sedan är det dags för middag efter lite slapptid på balkongen. Middagen var god men tyvärr valde vi fel, sådan fisk som inte alla äter - ja illafall inte jag. Men jag pillade ut köttet som Tricia fick avnjutit. Det var nog jobbigare för henne att pilla. Ja nu låg vi inte bättre till hos personalen direkt efter det pillandet i säkert den mycket fina fisken.

Vi somnar gott och imorgon är vår sista heldag. Vi beslutar oss för att göra en utflykt till Amalfi och Atrani efter frukosten. Det var den lilla staden Atrani som vi förälskade oss så i förra gången vi var här. Men vi tycket inte vi hittade något prisvärt boende där denna gången när vi letade. Det vi hittade kostade nästan lika mycket för lägenhet som vi betalade för vår halvpension. Så vi börjar med att vi tar bussen till Amalfi. Det är kaos här precis som i Positano. Men vi får undersökt att vår båt går imorgon eftermiddag som vi hoppades på att den skulle göra. Och vi tar en liten promenad i Amalfi, men vi får snart nog och tar oss mot den lilla tunneln till Atrani, följt av den stora.  

Lilla tunneln

Ingången till den stora tunneln

Stora tunneln

Vi når nu Atrani. Mycket folk på stranden är det här typ alltid som idag en söndag mitt i sommaren. Men mest italienare. Men vi tar oss ut mot klippan till vår favoritplats och den sköna trappan där man kan gå eller hoppa från. Här njuter man och vattnet är gudomligt.

Atrani

Efter ett långt härligt bad så är det dags för att sätta oss på en underbar restaurang precis bredvid havet med halva priset mot Amalfi. Där vi delar på en gudomlig Margareta och på en mumsig sallad och det blir birra / cola.

Eftersom vi nu beslutat oss för båten imorgon direkt till längre ner på kusten och vi är nyfikna på de små städerna efter Atrani i riktning mot Salerno så beslutar vi oss för att ta bussen mot Cetara. Vi passerar Minori, sedan Maiori och sedan en litet liten by som heter Erchie som vi tyckte på håll se väldigt mysig ut. Sedan är det det dags för Cetara. Vi trycker för stopp, men han stannar inte på busshållplatsen och vi skriker högt FERMA / FERMATA - han stoppar inte. Alla andra på bussen börjar skrika, han ignorerar ännu. Till slut blev det irritation på bussen och han känner sig nog tvingad att stanna. Så vi blir avsläppta en bra bit från byn. Vi blir i princip burna genom gången för att komma av den knökfulla bussen.  Ja ja det var bara att gå tillbaka ner mot byn, här var det inte lika vanligt med turism och tydligen inte lika vanligt att gå av bussen ;)

Utsikt där vi får gå av bussen

Det märks tydligt att vi skapar mer uppmärksamhet. Mysig liten by, med vanligt liv och livligt på strandpromenaden denna söndag eftermiddagen, De hade även en DJ på stranden denna söndags eftermiddagen!!

Ja ja, vi går nu och badar och sedan tar vi oss tillbaka upp mot bussen. Vi missar precis den knökfulla bussen och det är först nu vi inser det är söndagstabell. Det är långt till nästa buss. Vi står väl och länge och får sedan åka med en bärgningsbil mot Maiori. Han skall hämta upp efter en olycka. Det är lååååånga köer efter olyckan men en bärgningsbil kommer alltid fram. Så nu borde vår buss komma snart tänker vi... det kommer ingen buss... Vi börjar vi nervösa hur vi skall ta oss hem. När vi slutligen mer eller mindre gett upp hoppet så kommer äntligen bussen och vi är så glada när det står Amalfi på bussen. Måste vara typ 2 timmar försening. Vi inser nu att vi inte kommer hinna hem till hotellet till middagen. Men när vi kommer in med bussen i Amalfi så kommer nästa bakslag. Sista bussen har gått. Va? Hur e det möjligt i denna turistmetropol? Vi väljer ut någon bil att försöka lifta med. Det blir Italienska Tony som skall just till vår lilla by för att se på Luminaria di San Domenico. Denna underbara ljusshow utanför kyrkan i Praiano som vi bevittnade sist vi var här. ( En tradition som startade 1606 ) Åh så glada vi blev, vi skulle komma hem och vi skulle hinna till showen. Väl framme i vår by gick ner och hämtade vår nyckel och lämnade packningen. Lite besvikna blev vi tyvärr för ljusshowen för ljusshowen utanför kyrkan vad en bråkdel av så stor som den var sist. Men nu istället var den mera utspridd runtomkring i byn. Men fint är det likväl denna varma natt när klockan nu närmar sig midnatt.

Positano

Nu kan ni förstå hur hungriga vi var nu när vi äntligen fick lite i maggen och sista prosecco korken flög mot skyn långt upp i Praiano. Skrattande efter denna tokiga dagen och totalt slut så la vi oss på kudden och somnade gott. Imorgon är det dags att packa och bege oss mot nästa kust.

Efter frukosten går vi och packar ihop våra väskor och lämnar dem vid receptionen när vi checkar ut. Vi går ner till vår vik och njuter av flera timmar nere i vår lilla vik. Vi badar och hoppar och simmar och skrattar och njuter av denna underbara dagen. Denna viken är verkligen så underbar. Tänk om man inte hade behövt att gå de där ca 400 trappstegen ( per väg ) bara... Man är fräsch när man börjar trampa uppåt men när man når hotellet rinner svetten igen ;)

När vi sedan hämtar våra väskor så är det dags att rusa mot bussen och vi är nästan chockartat snabbt i Amalfi. Vi intar en hyfsat god lunch på världens sämsta hak. Och hade vi inte haft packningen hade vi hellre promenerat längre bort. Men vi skall strax köpa våra metro di mare biljetter, vi skall korsa Salerno bukten till precis andra sidan bukten. Men i värmen får det först bli en snickersglass nere vid båtarna i skuggan. Det är sedan dags att bege oss mot Cilento kusten, där vi skall bo i Castellabate. Nu mot San Marco!

Arrivederci Amalfi

Arrivederci Atrani

Båtturen tar ca 1 timma och vi tycker det är billigt med 9 eur per person. Båten är nästan tom, den går snabbt och vi passerar ett delfinstim på vägen. Vi når San Marco och vi är nu vid nästa kust, men mera om den kusten kommer i nästa inlägg. Nu skall vi njuta av att bo i en studio högt uppe en en gammal, gammal medeltids by.

Ciao!

Castellabate