Söndag, resdag från Livigno:
Nu har vi kommit fram till andra sidan bergsmassivet från Livigno. Nu är det slut på sötebrödsdagarna. Ja, alltså att åka lift upp för backarna... 😜 Vi har flyttat in i vår lilla, mycket speciella och mysiga lägenhet i Pontresina (St Moritz), Schweiz. Idag har hyresvärden en ledig dag. Men när vi kom hit så välkomnades vi ändå med stora armar i köket av en flaska vin, finfin korv samt bröd och se vad de har satt upp nere vid entrén!! Vi har en egen brevlåda med vårat namn på! De ni! Det gör att man känner sig välkommen samtidigt som det är ett väldigt enkelt och trevligt sätt att välkomna sina gäster på.
Vi kom hit ca kl 14 idag Söndag och började med att packade upp samt tog lite te och pepparkaka med gorgonzola. Vi la oss sen i vår coola säng för att slappa lite och tittade samtidigt ut från vårt fina panorama fönster på både längdskidåkare och tåg som svepte förbi om vartannat. Lite mera om varför sängen är så cool återkopplar vi till senare under vår tid här.
Men nu till infon om längdskidåkarna som passerar. Precis utanför vårt fönster passerar nämligen längdskidspåren och i vårt närområde har vi ett gigantiskt längdskidnät på hela 22 mil!! Så jag TROR faktiskt inte vi kommer utnyttja allt detta under våra 4 dagar vi skall åka längd. Men framförallt kommer vi kunna variera våra 4 skiddagar utan upprepningar.
Men hur ser uppläget för veckan ut? Måndag-torsdag (4 dagar) kommer vi utforska detta stora längdskidsnät. Sedan på fredag blir det vilodag då vi skall göra någon utflykt utan skidor och på lördag skall vi köra ett längdskidlopp på 3 mil. Loppet sträcker sig från starten i Pontresina förbi byn Zouz och sedan tillbaka mot Zouz för en klättring in till byn, Visma Ski Classics. Proffsen kör La Diagonela på 65km men vi nöjer oss med bebisen på 30km, La Pachifica. Ha ha, vi startar i startfältet 75%... Som kallas motionärer med potential... ha ha - de ni!
Men tåget? Jo, jag vet att några av er där ute har hört mig prata och att jag skulle vilja åka Rhäthische bahn, Bernina express från Tirano till Chur. Men det blir det inte denna gången. MEN DEN GÅR PRECIS UTANFÖR FÖNSTRET! Unesco märkt och allt! Men vem vet vad vi gör på vår lediga dag? Kanske att vi bara slappar då, packar ihop packningen inför loppet kanske? Det får tiden utvisa.
Tillbaka till idag, söndag! Efter vi slappat lite så tog vi en sväng bort till St.Moritz. Det är fint och exklusivt! Ja med underdrift alltså. Hur som helst insåg vi att det enda vi kommer göra där är möjligtvis att åka längdskidor. Men vi besökte faktiskt även Coop och vi skattade oss lyckliga att vi hade köpt med det mesta matvaror från Italien. Fy vad dyrt allt verkade vara. Men St.Moritz är kanske inte bästa stället att kolla priser i? Ja ja vi köpte lite färskvaror och drog oss mot Pontresina igen. Det blev en skön kväll efter en god middag som bestod av fylld svamptortellini och ett glas vin. Sedan kryper den jädrans halsen på igen... man blir helt jädrans tokig! Så i vanlig ordning senaste veckan så avslutas kvällen med varm te med honung.
Måndag:
På måndag morgon vaknar man upp av solen som tar sig upp och skiner mot snön därute. Man hör hur det ringer i den frostiga rälsen när Bernina expressen tuffar förbi. Så mysigt!
Efter frukosten pratar vi med husfrun och sedan beger vi oss ut i kylan. Det är en krispig förmiddag och eftersom vi ännu känner oss tunga och förkylda så tar vi och väljer den lite kortare rundan som vi tar i riktning mot Tirano. Det är definitivt tungt för oss men skönt, vacker natur med fina spår och lite folk. Det är dock återigen växlande från varmt i stigningarna i solen och kallt i skuggan nedför. En bit bort i spåret löser vi spårkortet. 25 schweizerfranc per person (208 kr) för en vecka kan ju först låta lite dyrt. Men när man inser utbudet så är det ett fynd och dessa 22 mil spåras även regelbundet.
På vägen mot Morterasch är det blått spår som mest är flackt men med lite stigning uppför. När vi kommer fram till tågstationen där uppe så sitter folk vid restaurangen bredvid och njuter av solen och längdskidorna står uppradade i skidstället. Ja här är det populärt att åka längd och bevisligen även att njuta av solen på uteserveringen! Bänken längst med husväggen ser väldigt frestande ut men vi biter ihop och svänger av mot det svarta spåret som svänger upp mot Morteratsch glaciären. Svart och svart vet vi ju inte riktigt, men visst är det stigning så det duger till.
 |
| Glaciären |
Längre upp längst spåret stannar vi vid en bänk i solen och tar lite gott nötgodis och vatten för att sedan fortsätta trampandet uppåt. Kort efter det så sker det fantastiska, där står helt plötsligt en stenbock kanske 20 meter från oss och stirrar på oss. Alltså det var ju så coolt. Den hade ögon på oss, men inte rädd eller så. Vi tittar en stund och börjar sedan röra oss vidare uppåt. Det ljudet av skidorna gillade den inte så mycket och började lufsa iväg i snön. Vilken upplevelse! Otroligt vackert detta område är måste vi säga. Men vad händer när man har haft stigning? Jo, sedan kommer belöningen och det är en fantastisk tur neråt i spåret tillbaka ner mot tågstationen/restaurangen igen.
 |
| Fikapaus |
 |
| Dessa bilder är när den vandrar på väg bort från oss |
Vi avslutar en härlig dag med idrottsgalan via datorn och ingen missade väl materialaren från Parkalompolo? 😂 Sedan somnar vi gott under våra fluffiga duntäcken och med panomadörren lite på glänt. Stjärnorna glittrar i kapp på himlen. Sååå härligt!
Tisdag:
Vi vaknar tisdag morgon igen av tåget som åker förbi. Vi slappar en stund och träffar kl 9 ägarinnan av lägenheten för betalning mm. Sedan blir det go frulle före vi paltar på oss för dagens längdtur. Vi vet det kommer variera kraftigt idag i temperaturen från sol till lite snö och vinden kommer öka. Men vi beslutar oss för att ta oss via lördagens startområde i Pontresina och sedan ta stigningen mot St Moritz för att sedan bege oss vidare mot Silvaplana. Det går uppför och uppför och uppför, känns som vi är med i finalen av Tour de Ski. Armarna är snart sega kan vi lova. Men det är via otroligt vackra spår genom skogen vi tar oss via St.Moritz mot Silvaplana. Men ute vid sjön suger vinden i ordentligt och vi får välja att avsluta färden som skulle gått vidare i riktning mot Maloja. Vi kyler ner oss för snabbt. Istället vänder tillbaka och stiger uppåt igen för att sedan komma in de omtalade nedförsbackarna som vi tidigare kämpat uppför. Men vi tyckte de var lite mesiga så vi vart nästan besvikna efter all den stigningen utan att få en ordentlig belöning. Men då skall vi ej förglömma att vi har bra backar med fin snö i nedförsbackarna.
Det lustiga i det hela att vi möter ett svensk/schweiziskt par längst med dagens resa 2 ggr t.om - är det inte lite lustigt? De var ute och vintervandrade i den sköna omgivningen. Himla trevliga var de hur som helst. Vi passerade även den historiska olympiska backhoppningsbacken, där hade vi tänkt att äta lunch vid restaurangen som ligger vid foten av backen. Men vi kommer försent, de stängde för 11 minuter sedan! Så när vi kommer tillbaka till Pontresina så är vi såå HUNGRIGA! Men vi möts av ett litet skatingrace och är tvungna att titta och heja på lite. Sedan ger vi upp, tar en promenad via Coop i Pontresina på vägen hem för ett litet inköp av färskvaror. Eftersom vi hade lite god risotto kvar och vi var sååå hungriga blev det snabb middag med panerad hemmagjord schnitzel med resten av risotton. Självklart blev det en god caprese till för att sedan avsluta middagen med färska blåbär med mjölk. MUMS! Slurp sa det så var maten fullkomligt rensad. Vi hade kanske hoppats på närmre 3 mil idag. Men axlar och armar är TRÖTTA och efter stigningarna får vi vara nöjda med de ca 2.2-2.5 milen som det blev idag.
Onsdag:
Onsdag morgon vaknar man upp till full storm utanför fönstret. Både vind och snön yr och vi drar täcket över huvudet. Men när det närmar sig mitt på dagen har det mojnat en aning och vi beger oss ut. Vi antar att det kommer gå sådär men vi vill ge det ett försök. Vem vet, kanske det är likadant väder på lördag när loppet skall gå av stapeln och då kan det vara bra att kört lite idag? Vi utgår hemifrån och kör längst skogsspåren ner mot längdskidscetralen i Pontresina. Det ser ut som kriget gått fram och spåren som igår var fantastiska är fyllda med ditblåsta högar av snö och hälften av skogen. Sedan beslutar vi oss att dra mot samma bana som racet skall vara på lördag.
Det är vi, snöplogare, pistmaskiner och någon enstaka kämpe som försöker ta sig fram i den starka blåsten. Vi biter ihop och turas om att försöka spåra i spåren som inte går att köra. Det blir tillslut lättare att köra på pisten mellan spåren. Men när vi vänder av förbi Celerina i riktning mot Zouz så kommer vi ut på öppet fält och vinden tutar i ordentligt i vindbyarna. Då inser vi att detta inte är möjligt. Vi söker lite mera lä och svänger av in mot Celerina istället.
 |
| Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder! |
 |
| Celerina |
Efter ett minibesök i Celerina tar vi spåren i riktning mot Pontresina/St Moritz och när vi kommer upp i den delen av skogen inser vi att det måste ligga i lite lä. Men det är fortfarande nersnöade spår och nedfallet skräp men det är nästa skönt då det är lite lä. Vi stiger åter igen uppåt riktning mot St Moritz tills att vi väljer att vika ner mot Pontresina igen. Nu är vi iallafall varma när vi kommer ner till den starka vinden vid starten i Pontresina. Det går knappt att komma framåt när det tutar i. Vi får för oss att ta en annan väg hem, går sådär för man kan knappt se i snöbyarna vilken väg vi skall välja men det blir en runda lokalt före vi svänger in i skogen hemåt igen. Ja, ja... det var inte vad vi planerade igår direkt att det endast skulle bli kanske 1,8-2 mil idag men det fick duga i det vädret som var. Det var skönt att komma hem igen iallafall. Nu på sena eftermiddagen fick det bli en välbehövd fika med bullar, té och kaffe. Ja otroligt nog min första kaffe i Schweiz!
Skönt med varm dusch och vi var otroligt stolta över oss själva att vi ändå kämpade på. Så det blev att senare under kvällen njuta av pesto/parmesan panerade kycklingfilen med potatismos.
 |
| Vid läsidan av Celerina =) |
Imorgon torsdag är faktiskt vår sista turdag på denna resan. Fredag skall vi som sagt hitta på något annat och på lördag har vi loppet. På söndag ska vi gå upp senast kl 5 på morgonen för att bege oss hela vägen hemåt. Alltså i början kändes resan som vi skulle vara borta jätte länge. Men nu hade man lätt kunnat stanna en vecka till. Men jobb, skola och fotboll kallar på oss. Dags att ta tag i 2018 på riktigt nu 😝
Torsdag:
Torsdag morgon! Vi la oss på tok för sent igår och idag på morgonen vaknar vi dessutom av första sprängningen av laviner 06:30, detta sprängandet pågår ända fram till 08:00! Det blir säkert 20-30 sprängningar totalt. De större smällarna är så stora att det dånar i glasen. Ja, ja det är ändå dags för oss att börja ändra vår tidsrytm lite så det kanske ändå var bra för oss att komma upp. Vi har nämligen blivit lite "slappa" här i Schweiz. Eller nej, inte sett på hela dagen men på morgonen. Idag snöar det igen, men idag är det ingen snöstorm med hård vind. Iallafall inte där vi bor! Utanför faller snön stilla. Otroligt vackert.
 |
| Ekorre på träden precis utanför vår balkong |
Vi har lite att fixa med för vår lediga morgondag, vad det blir får ni se då. Men nu tar vi skidspåren utanför oss och ner mot Pontresina. Vi väljer sedan att ta en runda på det lokala Pontresina spåret först. Nu börjar det dyka upp lite mera folk för loppet på lördag. Vi passerar ett stort svensk gäng och ser Lager157 bilar lite här och där. Sedan styr vi skidorna upp mot de röda spåren i Val Roseg.
Val Roseg är ett spår som vi hört talats om skall vara väldigt vackert, bla rekommenderade det svensk/schweiziskt paret denna sträcka! Man stiger upp i en vacker dal mellan gigantiska toppar med 235 meter stigning i ca 7-8 km till 2000 meter höjd. Det är fantastiskt vackert, det känns som man är i en sagovärld. Vi väntade oss en skidåkande prins, men om han var där uppe någonstans så hittade iallafall han inte oss. Men det var som att vara i en saga med fåglar som åt ur handen, rådjur som står precis bredvid oss och ekorrar som snattrar med oss. Detta spåret är endast för klassisk åkning och den djuuuupa snön glittrar fint. Vi blir som såklart som vanligt varma i stigningen, men vad ska vi göra? Vi hade inte väntat oss att snöandet skulle spricka upp åter igen till gnistrande sol.
Början:
Slutet:
Det är såpass sagolikt så vi börjar fråga oss: vart är sagoslottet? Kommer slottet efter nästa hörn? Nej det kom ju tyvärr inget slott, men precis i slutet av stigningen före man når fram till glaciären kom det iallafall ett hus. Där tornar nämligen Hotel Restaurang Roseg Gletscher upp som en lockelse. Vi kör ända fram till dörren och det ser stängt ut. Ska historien upprepa sig? Vi är hungriga och går in för att kolla läget, det visar sig att restaurangen med mat var dessvärre stängd. Men en gigantisk apfelstrudel med vaniljsås samt cappuccino resp en varm choklad med vispgrädde bli ändå en bra påfyllning av energi.
 |
| Ser ni hästdroskan vid sidan av spåret? |
 |
| Hur perfekta spår? |
Rolig notering som visar hur höjdskillnaden gör stor skillnad:
upp till vändpunkten (utan stoppet) tog det 1h 35m
från vändpunkten och ned igen (utan stoppet) tog det 30m
 |
| Endast 7-10 meter ifrån oss, gick där ganska länge! |
Fredag:
Fredag morgon. Idag skall vi på utflykt utan skidor! Det blir en stadig frukost och vi träffar hyresvärden en snabbis eftersom vi inte kommer ses mera nu före vi reser hem igen på söndag. Sedan kl 9 står vi på perrongen hemmavid oss. För att Bernina expressen skall stanna på stationen trycker vi på knappen på stationen. Äntligen skall jag få åka min Rhätishe bahn! Vi är 4 personer som går på tåget från vår station. Men det är inte vilka som helst, för hur lustigt är det inte att det är 2 uppsättningar av mor och dotter, båda dessa uppsättningarna är från... Sverige 💛💙 Inte nog med det, båda skall imorgon åka längdskidlopp!
Tåget rullar ut från stationen. Vi är på väg mot slutstationen som ligger i Italien - Tirano. Vilket landskap man passerar längst vägen. Biljetten är en dagsbiljett och vi kan gå av och på obegränsat hela denna dagen. Tågen går ca en gång i timman under hela dagen. Vi åker hela vägen ner till Tirano och njuter verkligen av denna otroligt vackra natur.
Hur tåget går:
Vi tar en promenad till en annan affär som har lunchöppet och ligger i riktning lite mindre än halvvägs till gränsstationen mellan Italien/Schweiz. Vi handlar på oss lite saker i mataffären och stoppar ner i våra ryggsäckar och tar en promenad uppåt i riktning mot gränsen. Vi går och går och går för att komma till stationen och att inte missa tåget.
 |
| Här korsar vi gränsen |
Men när vi äntligen är framme vet vi att Bernina express dyker upp om bara några minuter och vi är nöjda med den snabba promenaden. Men vad upptäcker vi då? Jo, tåget kommer INTE att stanna på denna stationen. Vilken besvikelse!! Skall vi vandra vidare eller lifta till nästa station? Det är en bit och en del uppåt nu innan nästa station. Vi går ut till vägen som ligger precis bredvid stationen för att börja lifta. Men då upptäcker vi något! Vi upptäcker nämligen att tulltjänstemännen ställer sig på stationen. Vi frågar om de kommer stanna tåget. Japp, dags för gränskontroll! De stannar alltså det tåget som inte ena skall stanna där och vi ber tågföraren att släppa in oss på tåget. Han tvekar och vi undrar varför vi inte kan ha turen med oss för en gångs skull! Men tillslut öppnar han upp för oss när vi får förklara att vi redan har biljetter. Vi hoppar som glada och pigga getter över spåren för att gå in i en vagn där vi är helt ensamma. Alla andra sitter längre bak i tåget. Vi jublar! Vi är bara så lyckosamma som man kan vara. Tåget klättrar uppåt tillbaka i stigningen i Schweiz igen och vi hoppar av i den gamla byn Poschiavo. Både vi och tågföraren vinklar glatt till varandra och hälsar hejdå.
 |
| Poschiavo |
 |
| Poschiavo |
Poschiavo, en liten så typisk italiensk by men som ligger i Schweiz. Första gången staden nämns i historieböckerna är år 824. Jätte fin liten by som får sin tillväxt av Rhätische bahn besökare. Liten gullig men sömning by som vi promenerar runt i lite. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till stationen för att åka vidare med nästa tåg. Vi passerar unika ställen som tex Alp Grüm, som är ett boende/restaurang som faktiskt inte nås på något annat sätt än via järnvägen under vintern. Man kan ju tro att den är ett nytt påfund. Men det har faktiskt varit öppet sedan 1926. Vi passerar Bernina pass, Diavolezza och Monterasch på vår väg tillbaka.
Vi är hemma perfekt för att sticka och hämta våra längdskidor precis före servicestället stänger. Det har varit en riktig härlig vilodag, men trots detta har jag fortfarande känningar i hals och knä, vilket skapar lätt oro inför morgondagen! Då skall vi nämligen åka loppet!
Lördag:
Lördag morgon och klockan ringer. Vi börjar dagen med att äta frukost med bamse havregrynsgröttallriken, kokt ägg med mera och under tiden försöker vi få någon uppfattning av temperaturen. SAMTLIGA sidor ger olika väderprognoser! Vi får efter en del krångel in sändningen från starten av proffs gängets start i Zouz. Vi kan av bilderna ana ungefär hur vädret är, men det kommer helt klart variera idag. Vi tar beslutet att åka med varsin liten rygga. Vi packar duschgrejerna i varsin stor väska för att kunna sätta bakom ryggan ner mot starten som vi ska lämna in vid starten. Vi tar nu skidorna ner mot starten. Ha ha, ja de är iallafall bra vallade när det gäller glid. Jag ser hur Tricia forsätter rätt ut ur spåret i en brant backe mellan hemma och Pontresina och tänker herre gud... Sätter detta stopp för loppet? Nej då, en skrattande tjej ligger där i den meter djupa snön och skidor och stavar kors och tvärs. Men både tjejen, skidorna och stavarna är hela och vi drar oss vidare ner mot starten. Vi börjar vänja oss vid vallan. Den är super när det är glatta och isiga spår. Men det är tungt i de långsammare och tyngre spåren, men vi är nöjda. Snön varierar helt klart idag, från glattare till lite tyngre spår.
Nere vid startområdet i Pontresina är det fortfarande ganska stilla. Solen ligger på, gör det inte lättare att välja kläder för loppet. Man klämmer och känner på skidor och kläder. Vi hämtar ut våra nummerlappar. Slänger ner våra säckar som innehåller väskorna i en fålla som vi får tillbaka efter loppet. Vi är nervösa men redo. Nu börjar det fyllas på lite med folk. 195 svenskar startar idag varav ca 40 åker La Pachifica, alltså den bansträckningen på 30km som vi skall köra. Men kan det stämma? Vi hör svenska röster överallt! Känns nästan som att man skall köra vasaloppet men lite annan miljö. Några svenskar bredvid oss skämtar till och med om att vi har hamnat i ett svenskläger. Vi glider bort mot spåret där eliten skall passera strax. Vi ser dem komma, men de ska passera en kurva innan de kommer till oss. Vi står förväntansfulla och väntar, när de väl kommer svischar de förbi oss. Men herre gud vilket tempo, vilken glöd och det var som att se däckbyte i formula 1 lopp.
Här stod vi, 2 meter från åkarna:
Efter både damtäten och herrtäten passerat är det snart dags för oss. Vi går bort och lägger våra skidor i spåren, vi väljer spåren bredvid varandra. Snabbt fylls det på i spåren och nedräkningen hörs i högtalaren. Vi börjar ta av oss ett lager, på med nummerlapparna och vi gör oss redo. Vi släpps iväg, alltså gruppen som startar är inte jätte stor. Kanske ungefär ett par hundra. Men vi blir helt förvånade över hur denna lilla gruppen slår sig fram och slår undan stavar mm. Alltså.... de som har anmält sig längst bak har ju knappast chans att vinna så det känns så meningslöst. Men ja ja, fram till första backen är det lite kaosartat. Snart smalnar flera spår ned till 2 spår och nu skall man slänga sig in framför varandra. Ha ha, ja man har ju tappat en del energi denna första biten pga helt meningslöst knuffande och buffande. Nu är man även onödigt varm. Det tar ett tag efter denna start att hitta bra tempo igen. Men när man väl hittat sitt eget så skiter man ju lite i de andra. Det är en lång sträcka med mycket diagonal körning och man vill heller inte staka för mycket för att spara armarna och axlarna till backarnas stigning.
Stigningarna är branta, men tycker backarna ner är okej och i bra skick, skönt att få krypa ihop och vila nedför. Men när man ser byn Zouz (målet är inne i byn) på andra sidan berget så känns det nära. Men nejdå, vi skall förbi och stiga och backar, stiga och backar och när man slutligen vänder tillbaka mot Zouz så känns det som en seger.
Det har varit mellan tunga spår, ja tyngre sträcka än tjejvasan fast på samma distans. Höjden och förkylningen gör säkert inte situationen bättre heller. Man får snyta sig jag vet inte hur många gånger under loppet. Men stämningen är bra men lite tung. Sista serpentin stigningen upp mot byn tar musten ur flera av oss. Men det är så skönt när vi, jag och Tricia tillsammans kör fällningen in över mållinjen. Jag vill tillägga i det hela att vi trots att jag verkligen INTE trodde det, så förbättrade vi tjejvasa tiden med 13 minuter. Jag vill även säga att Tricia åter igen hade kunnat gå i mål kanske en timma före sin runda men trötta och glada mamma. Men hon väntade in mig lite då och då under loppet och servade mig med näsduk mellan varven som en god dotter bör göra 😉 Ha ha näh skoja bara, jag frågade henne flera gånger om hon inte ville köra sitt egna race. Men jag förstår henne det är så mycket roligare att åka tillsammans så jag är såklart evigt tacksam att hon vill det. Vi adopterade även en äldre Schweizisk man i spåret som vi sporrade och hejade fram. Han var så glad över att vi grattade honom när han gick i mål en kort stund efter oss.
 |
| Precis innan målgången |
Vi fick våra koskällor runt halsen efter målgång och det lät sååå otroligt roligt när alla vi som gått i mål på led gick i den tjocka snön mot dusch/baggage stället. Det lät som en skock kossor ute på promenad tillsammans. Vi beslöt oss för att duscha och byta till torra kläder före vi skulle äta vår pasta som man får efter loppet. Det var så gott med pastatallrik med massor av parmesan och en cola efter loppet. Man var helt enkelt värd det!
 |
| Här inne åts pastan, med loppet på repris! |
 |
| Skål! |
Så vad vi tyckte om loppet? Jag skulle utan att tveka göra loppet igen, men då vill jag träna mina axlar och armar mera före dess samt träna mera på långa distanser med monoton diagonal körning så jag kan njuta mera av loppet än att slita hårt. Men det var kanske tyngre än jag hade förväntat mig? Man jämför snabbt distans, men det skiljer sig så mycket mellan olika lopp. Det hade varit roligt att komma in i målet kanske 30 minuter tidigare så man får mera känsla av mer folk inne i byn. Men vem vet, det kan kända att man hade gjort det utan att behöva stanna och snyta sig 20 gånger under loppet? Borde kanske se det som en utmaning att krympa loppet minst 30 minuter till en annan gång?
Vi är trötta, nöjda och glada men samtidigt lite tomma när vi lommar ner mot tågstationen. Vi skall snart åka hem, alltså hem hem. Vi skulle så gärna stannat kvar längre tid. Tiden har verkligen flygit iväg. Vi tar tåget till Pontresina och ser att vårat tåg hem kommer om några minuter på väg mot Tirano. Vi hoppar på det tåget en station och så är vi hemma igen. Det är nu becksvart ute och det faller stora, stora tunga snöflingor. Vi börjar bli oroliga för vägen hem imorgon tidigt, tidigt.
Vi packar ned det mesta av packningen och börjar se över vägarna hemåt. Hela vår Schweiziska regionen skall ha tungt snöfall hela natten. Känns inte jätte bra... Bilen sopas av helt och hållet och är helt ren vid 22-23 tiden och vi packar även in lite packning i bilen. Jag sover ganska dåligt och vaknar av att det fullständigt vräker ner snö vid 2 tiden.
Söndag:
Nu kan jag inte somna om, jag tar fram datorn och upptäcker att den vägen vi helst hade valt vid snöfall genom biltåget i Vereinatunneln inte går att nå. Vägarna är avstängda. De flesta vägarna i området visar rött eller rättare sagt, det finns bara två alternativ för oss att komma hem. Antingen tar vi vägen över passet som ännu inte är rödmarkerat och får i värsta fall vända och åka tillbaka. Eller så stannar vi helt enkelt kvar i Schweiz och väntar på bättre tider. Jag lägger undan datorn och hoppas på en förändring till kl 5. Då väcker jag Tricia och vi är nästan helt färdiga för frulle och för att prata färdvägen. Vi öppnar datorn, håller tummarna och ser att läget är oförändrat. Vi har fortfarande bara 2 alternativt. Vi hade som sagt egentligen föredragit biltåget men vi vet inte hur lång tid det tar innan vi kan ta oss dit, 2 timmar, 1 dag eller 4 dagar? Vi får helt enkelt försöka ta oss över passet. När vi kommer ner till bilen inser vi hur mycket det har snöat, får vi skotta en väg först till baggageluckan före vi ens kan börja att lasta.
Tillägg i efterhand:
Det tog 4 dagar innan vägen till biltåget öppnade igen
Precis efter vi passerat passet så undersöker vi åter vägarna. Allt övrigt är fortfarande stängt och Julierpassets status är nu ändrad till krav på snökedjor. Vi kände oss aldrig rädda, även om det kändes lite speciellt. Vi hade snökedjor i bilen, gott om varma kläder och mat och varm dryck. Även på andra sidan är det mycket snö och snöplogar fortsätter sitt eviga arbete.
Vi tar och åker lugnare vägar vidare mot Tyskland. När vi når Lindau vid Bodensee väntar en skön bensträckning, fikapus och toapaus. Bodensee gränsar mot Tyskland, Österrike och Schweiz och ligger naturskönt i södra kanten av Tyskland. Nu har vi ett dagsverk rakt genom A7 i Tyskland. För många veckor sedan bokade vi en färja från Puttgarden. Ren chansning på tiden. Vi hade sagt vi tittar först på tiden på GPS när vi kommit en bit i Tyskland. För färjan får inte påverka vårat tempo när vi kör. Men när vi väl tittar och inser att det kan komma att bli perfekt om vi tuffar på i bra tempo genom Tyskland då satsar vi på det!
 |
| Fikapaus! |
Vi har några minuter på oss att besöka Bordershopen, vi säger ja ja vi provar iallafall. De stänger om några minuter och det tar exakt 2 minuter från att vi lämnar bilen till att vi är tillbaka i bilen med 2 kartonger Rieslingvin under armen. Det måste ändå vara världsrekord?
Vi taxar in med vår förköpta biljett som var en chansning men som blev helt enkelt perfekt. Förköper man i god tid kostar biljetten endast 308 kr för bil + 2 pers. TRÖTTA äntrar vi färjan som är näst intill tom och det är nu ett gäng timmar kvar hem. Tricia sover nu gott i bilen på vägen genom Danmark mot Öresundsbron. Nu börjar det bli tungt! Vi passerar över bron och ett litet tag efter Malmö är det dags för chaufförbyte.
Tricia tar oss säkert hem, det är en omdirigering vid Landskrona pga en polisjakt men annars är det lite trafik och jag kan efter det äntligen slappna av och sova någon timma på vägen hem. Efter att ha varit vaken sedan kl 2 på morgonen så går ögonen i kors när vi skall packa ur bilen strax mer än ett dygn senare.
Vi tar in all packning, räddar den italienska parmesanen in i kylen och sedan faller vi ner på kudden. När klockan ringer 4-5 timmar senare så inser man att man är tillbaka i verkligheten. Nu kallar jobb, skola och fotbollsträning ikväll. Vi är medvetna att detta kommer bli en trött vecka.
Men det är det väl ändå värt? Vilken fantastisk resa vi har haft. Man längtar så tillbaka. Till snön, till solen och till den underbart vackra miljön.
Nu ses vi nog inte på ett tag igen, hoppas ni haft en trevlig resa ihop med oss för denna gången och hoppas ni fick njuta av bilderna från detta underbara vackre område.
Vi hoppas vi kommer tillbaka dit igen!
Som vanligt, OFTAST Ac som skriver och OFTAST Tricia som plåtar. Tack för oss!
Vi har avverkat 48 tepåsar, 2 honungsbukar. Och kört 320 mil. Tack pappa/morfar för lånet av Tigern!
Just det ja... glömde ju nästan... vad var speciellt coolt med sängen? Simsalabim...
