Kleinwalsertal, Österrike del 1 - Langlauf

Lördag:
Äntligen är vi framme i området Kleinwalsertal. Det är som vi befarade innan vi åkte hemifrån, dåligt med snö nere i byn. Men längdskidspåren ser fantastiska ut trots mildväder. ( Se utsikten mot spåren från vårt fina rum ) Ja, de pistade och spårade under eftermiddagen/kvällen så det fryser säkert på fint över natten.

Utsikten från vårt fina rum

Vi lämnade jobbet kl 16.00 på fredagen och det var Tricia som var chauffören ner till första målet i Trelleborg där vi skulle ta färjan till Rostock.Vi hade tid för ett kortare stop hos syster/moster Anette och Lars i Landskrona på vägen ner. Det blev härligt med ett stopp och lite mat i magen och bus med Milia. Så fram till färjan kom vi vid de sista minutrarna av incheckningstiden. Perfekt planering av oss. Även 100% perfekt kört av övningsköraren. Färjebiljetten hade vi kommit över billigt men istället fanns det inga lediga hytter och det blev ej heller några återbud. Men eftersom vi var inställda på det så var vi väl förberedda för det. Vi hade med liggunderlag, sovsäck och kudde. Vi fick ändå en del sömn men det var nog värre för de andra som inte var förberedda och satt och sov med jacka på sig, man tyckte lätt synd om dem. Ja precis så som de som hade hytter säkert tyckte om oss med...

Men vilken enorm transportfärja. Det tog tid att komma av men kl 06.30 så rullade vi ut i Rostock med hyfsad sömn och en fralla i magen. Målet var att stå på några timmar nu före vi stoppar för frukost. Vi ville passa på att under morgontimmarna köra på lite och få några mil medan det inte är någon trafik. Det var en skön förmiddag, vi hade bra fart och med ett snabbt stop för toa och frukost. Det gick väldigt bra faktiskt hela dagen, enda ner till Nürnberg där det började bli köer och det fortsatte till och från sedan under kanske en timma eller mera. Men nu tröttnade vi på motorväg/köer och valde istället en charmigare mindre väg och det kändes bra att slippa motorvägen/köerna även om vi inte tror att tidsmässigt det lönar sig.

Nördlingen

Det var fint med snö i landskapet när vi passerade förbi närmast Tjeckien. Men sedan avtar snölandskapet och graderna stiger makalöst snabbt. När vi rullar in i Obersdorf ( längst ner i Tyskland ) under eftermiddagen för att titta till spåren så ser spåren fina ut, men det var lite konstig känsla att se folk komma gåendes med längdskidorna i handen med shorts på sig. Ja, inte känns det då som man kommer ner den 11.e februari till norra alperna.Vi passerar gränsen till Österrike och vi tuffar på den korta biten in mot området Kleinwalsertal. Området som man endast når via Tyskland. Vi är smått deppiga och oroliga, kommer det finnas spår vid boendet som vi faktiskt valde efter att det just hade längdskidspår utanför dörren? Men i början av byn Riezlern så svänger vi av in och uppåt mot Schwende som området heter där vi skall bo, boendet som ligger precis vid tyska gränsen. Det är glädjande att det första som möter vår syn på den lite högre höjden är mer snö och vid boendet är redan pistmaskinen i full gång. Spåren ser helt fantastiskt fina ut! Vi är framme vid Alpengasthof Hörnlepass och klockan är nästan precis ett dygn efter vi lämnat jobbet i Göteborg. Det känns underbart!

Alpengasthof Hörnlepass

Alpengasthof Hörnlepass i kvällsskrud

Men nu är vi trötta när vi kommer till receptionen för att checka in. Vi blir bra bemötta och får en fantastiskt fint rum. Vi förundras över detta rum och undrar om vi inte fått fel rum. Så vi går ner till receptionen igen för att säkerhetsställa inga överraskningar vid utchekningen om en vecka. 746 eur för oss båda med halvpension. Jo då han lovar inga överraskningar. Vi packar upp och tar oss en dusch och jag njuter av ett glas välkomst skumpa på rummet med den fina vyn över både spår och bergen. Nyduschade och fräscha, men nu mycket trötta går vi ner till middagen och för kvällen bjuds det på en magnifik österrikisk buffé. Vi avslutar kvällen med schlagerfestivalen på datorn. Jag somnar snart, Tricia som sovit lite i bilen genom tyskland när jag körde, hon klarar av att se färdigt. Sedan när den är slut är det natten för oss. Vi somnar omgående och jag vaknade 07:22 pigg som en mört och det första jag ser är ljuset som öppnar upp bergen utanför sängen. Tricia får sova vidare en stund till och jag tassar ner och skriver lite på bloggen. 😜

Framåt kl 9 kommer T ner och vi njuter av en stilla frukost. Om några dagar när vi börjar med både längd och slalom samma dag så kommer såklart ett helt annat tempo vara tvunget att hållas. Idag denna första skiddagen skall det endast bli längdspåren för oss samt lite sightseeing i själva närområdet. Planen är att börja med det lättare längdspåret som är ovanför hotellet. Den skall vara 4 km, den visar sig vara bedövande vacker och på fantastiska spår korsar vi gränsen mot Tyskland. Vet dock inte riktigt hur lätt den bansträckning var. Vi är ordentligt varma när vi klättrar uppför i den brännande solen. Tillbaka utanför boendet tar vi ett snabbt beslut att fortsätta vidare på den mer "avancerande" banan ner mot byn. Här blir det att bekänna färg både utför och uppför. Men det är verkligen helt bedövande vackert även här. Nu efteråt är vi så nöjda med valet av skidort trots lite dålig snöprognos. Det blir ytterligare 8 km i detta krävande spåret. (i längdsystemet Schwende-Lopie)

En del av 4 km sträckningen Hörnlepass

Där man åker ut ur och sedan åter in i Österrike

Starten/Målet i Schwende loipe

Nöjda anländer vi åter till boendet, jag mer död än levande efter en stigning med obefintlig fästvalla. Så det är en fantastisk njutning att sätta sig på uteserveringen på hotellet med något kallt att dricka och vi delar på vitlökssoppa och Kaiserschmarrn med äpplemos, supergott! Och observera ölen även om det blev en liten....

Efter det så packar vi ihop oss i bilen för ett besök runt i Kleinwalsertal. Byn Riezlern som ligger närmast för oss är väldigt charmig och verkar ha mest liv och rörelse och verkar vara själva "navet". Vi ser oss runt lite snabbt även i byarna Hirschegg och Mittelberg men vi stannar och handlar lite på supermarket i Riezlern. Hur fräscht som helst i denna lilla men mycket välförsedda butik. Vi beger oss nu ner till nästa längdskidspår. Nu utgår vi från Bödmen. (längdsystemet Steinbock-Loipe). Vi tar bara och kör en del av rundan och det blir nu endast ca 6 km. Vi nöjer oss för dagen eftersom klockan rinner iväg. Totalt första dagen blev det 1,8 mil.

Våra fina skidor!

Vi besöker en butik i Riezlern på vägen tillbaka till hotellet och det blir en välbehövlig dusch före vi återigen skall ner och äta från vår goda mat från vår halvpension. Stackars Tricia får ont i magen och kan inte njuta lika bra av den helt fantastiska 3-rättersmiddagen. Det går som tur vad över och den fantastiska alpluften tar ut sin rätt. Vi slocknar snabbt i våra fina sängar med de fluffiga duntäckena. Imorgon kallar längdskidspåren på oss åter igen så det är dags att få många timmars sömn.

Måndagsmorgon och man slår åter upp ögonen direkt när man vaknar mot utsikten över bergstopparna. Vi har valt att inte dra för gardinerna eftersom vi inte har några grannar och ingen ser in i vårt rum. Det enda vi har framför oss är berg och längdskidspåren. Helt underbart ljuvligt. Man vaknar av att solen går upp och känner sig utvilad på ett helt annat sätt. Vi bor längst bort vid en återvändsväg, precis vid gränsen till Tyskland. Här går Schwende spåren utanför hotellet och bussen går hit 3 ggr per dag. Hit kommer folk för att avnjuta naturen och maten som är helt fantastisk. Både till lunchen och vid middagen.

Idag kallar längdspåren vid Wäldele på oss, men vi parkerar vid Egg. Det skall vara röda längdskidspår med inslag av svart. Återigen så kör vi starkt utför och det är mördarbackar och stor del av turen klättrar vi högt. Det är helt klart tuffa stigningar och tufft utför, men det är bra träning men vi skulle behöva köra lite mera diagonalt. Det är återigen bedövande vackert och vi passerar både skidbackar och rodelkörningar.Vi tar en paus och pustar ut med schiwasser (som vi har längtat!) och gulasch före vi trampar vidare uppåt i mördarbackarna igen.

<3  Schiwasser  <3

Planen var idag att komma över 2 mil. Men klockan tickar på och det är tidskrävande med stigningarna. Vi inser att återigen får vi stoppa för dagen vid 1.8 mil. Varje kväll pistas spåren och spåras om så mellan kl 17-08 får man inte åka i längdspåren. Vi har idag dock avnjutit både Egg-loipe samt Kuren-Wäldele-Loipe som går in i varandra.

Trötta men lite lätt besvikna men samtidigt stolta över stigningarna så tar vi oss hem mot hotellet och duschar och byter om. Vårt hotell har idag vilodag och idag skall vi med en voucher äta middag på ett fint 4 stjärningt hotell nere vid botten av våra längdskidspår. Vi ser fram emot middagen och att få se det fina hotellet som vi noterat när vi kört längd. Döm av vår förvåning över att vi inte kände oss väl bemötta. Inget fel på maten, men vi saknade både maten och personalen på vårt egna hotell. Tänk så lite skillnad det kan göra med ett litet vänligt leende och trevligt bemötande. Från att vi såg fram emot middagen där så känns inte hotellet lika fint längre. Fast till fördel till vårt egna hotell som vi bara älskar. Där blir vi behandlade som prinsessor trots att vi inte dricker fina viner till middagarna.

Utsikt från vårt rum

Tisdag morgon och sista hela dagen i längdskidpåren. Idag tar vi skidbussen 09.15 som ingår i vårt boende. Vi tar den bort till sista byn i Kleinwalsertal. Den lilla, lilla byn Baad som ligger i slutet av vägen in i Österrike. Dagens plan med att ta oss till Baad gick ut på att det skall bli lite mera diagonalkörning. Vi börjar i Baad och kör ner mot Bödmen och tar något varv där och tillbaka till Baad för att sedan ner mot Bödmen igen och därefter ta oss den röda stigningen mot Hirschegg. Vackert och fantastiska spår men återigen dessa stigningar. Det är trots trött kropp vi ändå beslutar oss för att ta returen till Bödmen igen.Vår matsäck och dryck är slut när vi kommer dit och vi tar bussen mot Riezlern för att få handlat eftermiddagsfika som består av soppa och schiwasser.

Sedan tar vi en buss som går till nedre delen av vårt egna längdsystem Schwende och vi börjar stigningen upp mot hotellet. Vi är förvånande över vad mycket kortare backen kändes denna gången mot första dagen. Så vi hinner med en liten bit av övre Hörnlepass-spåret (den som går in i Tyskland) före klockan passerar 17 och pistmaskinen kommer och blänger på oss. Nu är det dags att lägga av för idag. Men stolta och nöjda med att vi äntligen idag avverkat 2.4 mil.

Så totalt nu på dessa 3 dagar har vi iallafall fått ihop minimum 6 mil. Det känns ändå okey. Vi kan nöjda med oss själva ta bilen ner till Riezlern och hyra skidutrustningen för imorgon Onsdag är det dags för att bege sig ut i pisterna utför. Vi kommer hem och hinner precis duscha före det är dags för att njuta av åter en fantastisk 3-rätters middag på hotellet. Det anser vi oss vara väl värda. Gud vad vi har det bra. Hur skall utförsåkningen kunna matcha dessa fantastiska dagar vi haft i längdspåren? Det får vi berätta i del 2 av inlägget.

Ses inom kort igen =) Auf wienerschnitzel!