Canneloni Macaroni 🇮🇹🎼☀️ del 1/4

Onsdag em

Äntligen är vi framme vid underbara Praiano. Den mysiga och lite personligare lilla grannen till Positano. Det känns skönt att efter 4 år igen vara tillbaka på underbara Hotel Villa Bellavista. Precis som det betyder - huset med den vackra vyn. Nu sitter jag och skriver på balkongen på vårt rum, med ett glas Prosecco och härlig utsikt över havet. Italienska gubben under oss blev glad över korken som smällde iväg och skrek högt - Champagne! =)

Vi har hunnit otroligt mycket sedan vi lämnade Sverige under söndag kvällen för 3 dagar sedan. Men dagarna har också blivit långa så vi kommer nog sova gott ikväll efter den stora middagen. Det är på samma gång charmen och det tråkiga med att komma tillbaka till samma ställe som tidigare. Man känner redan till ”the neighbourhood” blir inte lika mycket nytt att upptäcka, men samtidigt är det skönt eftersom man inte behöver springa ut och ”kolla läget” med precis allt. Vi vet redan maten är fantastisk här, så när vi såg ett erbjudande av ett paket med halvpension så bokade vi det direkt, i paketet ingår även en dagstur till ön Capri. Här skall vi nu stanna i 5 nätter.

Men nu, till vad vi haft för oss fram tills att vi kom hit till Praiano

I lördags slutade Gothia Cup, vi hängde kvar in i det sista och vandrade hem goa och glada efter sista finalerna på Gamla Ullevi. Så det var bra att vi hade söndagen på oss att packa och röja lite hemma och det var perfekt att snälla far/morfar hämtade oss hemma kl 17.00. Vi var tidigt på flygplatsen redan lite mer än 2 timmar före avgång. Kändes ganska soft och skönt. Vi kunde komma ikapp oss lite i mailen osv.

Vi landade i Rom ca 2 timmar före vår buss skulle avgå mot Neapel. Så vi hade gott om tid att äta en smörgås och dricka lite färskpressad juice. Vi hade bokat en buss med Fiumicinoexpress som skulle ta oss direkt från Fiumicino till Neapel och den avgick precis utanför Terminal 3, kl 00.45. Väldigt smidigt och vi var inte många på bussen, snart hade vi lagt oss tillrätta och sussade gott.

När bussen anlände Neapel var klockan strax 4 på morgonen. Staden låg öde när vi vandrade mot hotellet. Det var endast vi och några eh* ja tvivelaktiga lättklädda damer vid vägkanten. Vi hade bokat ett 4 stjärnigt hotell med gångavstånd från stationen. Nämligen Hotel San Pietro som hade öppet dygnet runt. När vi knackade på dörren runt klockan 4 på morgonen var receptionisten lite konfunderad när vi står där varma, trötta och svettiga med varsin ryggsäck. ( Ja det var redan 25 grader varmt ) Han säger snabbt och säkert att hotellet är fullsatt. Han var nästan på väg att dra igen dörren när vi fick snabbt förmedlat att vi har ett bokat rum men först inför kommande natt. Nu blev vi välkomnade med öppnade armar och han frågade om vi ville ha kaffe, te, cola, vatten eller något annat. Vi tackade vänligt, men sa nej tack men bad istället om att få låna ett badrum och någon yta där vi kunde packa om lite. Vi packade om för att kunna ha med oss endast en lätt ryggsäck för dagen. Han erbjöd att vi skulle få rummet redan om några timmar eftersom några precis skulle checka ut. Men vi tackade nej och sa att vi inte är tillbaka till dess och han tog hand om våra väskor in på kontoret när klockan var närmre 5 och vi lämnade hotellet för ännu en upptäcksfärd. Nu började Neapel vakna till liv när vi begav oss ner mot hamnen.

Portarna till hamnen skulle öppnas klockan 05:00 och det var vi samt de som skulle ombord på båtarna som köade för att komma in i hamnområdet. Ja alltså vi gåendes och de andra med sina gulliga mini lastbilar fullastade med vattenmeloner etc. Ja de skall ut till öarna med leverans och tar första avgående båt. Det var alltså inte den vanliga turisthamnen vi hamnat vid. Men det passade oss perfekt eftersom denna båten avgick tidigare. Väl nere i hamnen med inköpta biljetter så beslutar vi oss för att ta något lätt att äta. Vi blir förundrade över stället som var super modernt och helt prickfritt perfekt som ligger där nere i hamnen, stället platsar på vilken boulevard som helst. Efter en italiensk frukost = kaffe med croissant så är vi ombord på båten kl 06:15 som tar oss ut till lilla ön Procida strax utanför Neapel. 

Hamncafét

Båten går via Procida till Ischia, den vackra ön vi bodde på för 4 år sedan

Solen påväg upp på morgonen

Hamnen på Procida

Procida

                    

Det är underbart att komma fram helt ensamma som turister. Ön var helt stilla och det var jätte skönt när vi började vandra iväg. Vi var först in i den lilla nyöppnade butiken och vi fick fylla på matsäcken med ljuvlig frukt och välkylt vatten. Nu undersökte vi den vackra och sköna ön. Vi gick inte runt hela Procida, men det var inte långt ifrån. Doppet var ljuvligt när det blev dags för badpaus.

 

Efter badet gick vi upp för trappan som bestod av 178 trappsteg och när vi sedan i toppen av trappan skulle byta om så gjorde vi dagen för städaren som hade svårt att sköta sitt jobb. Vet inte hur mycket han tittade på trappan där han skulle sopa men vi hade svårt för att hålla oss för skratt. För jag blir förvånad om han såg något annat än 2 besvärade tjejer som bara försökte byta om till torra kläder.

Man märker även när vi vandrar att här behövs inte bilarna att låsas, fönster är öppna och nycklarna sitter kvar i tändlåsen. Några trevliga saker är att det används flitigt av elcyklar på ön, samt att ett flertalet filmer är inspelade på Procida. Vi avslutar ö-vistelsen med att äta lunch på ett pastaställe. Det blir mixed sallad och pasta frutti di mare.

Ser ni nycklarna?

Nu börjar tröttheten krypa sig på och vi tar oss mot båten som tar oss tillbaka till Neapel. Vilken skillnad på den staden vi lämnat arla morgon. Nu var det full aktivitet och kaos med bilar, mopeder och motorcyklar i en salig blandning när vi promenerar tillbaka till hotellet. Nu var inte vår vän i receptionen kvar längre utan 2 andra som skrattandes välkomnade oss med öppna armar och undrar vad vi varit hela dagen. Vi var redan kända på hotellet och de hade redan burit upp vår packning till vårt rum. Nu var det skönt att duscha samt byta om till fräscha kläder i vårt väldigt fina rum.

Men vi beslutar oss för att inte sova och beger oss istället iväg ut i stadshavet igen. Nu promenerar vi mot shoppinggatan Toledo. Men vi är långsamma och det är mycket att se. En väldigt mysig stad och näst intill inga turister där vi går. Framme vid shoppinggatan hittar vi dom igen. Ja alltså turisterna, men istället hittar vi inget att shoppa. Vi blev dock väldigt förvånade över stadens H&M som var jätte stor och otroligt fin med flera våningar.

Vi går ner mot Funicolare centrale, bergsbanan som tar dig uppåt i Neapel. Men i de flesta städer där man tar en funicolare så hamnar man på en vacker utsiktsplats. Det kanske finns, men vi hade inte planerat besöket så vi hittar iallafall ingen dit vi kom. Det finns dock 3 funicolare i staden så kanske någon av de andra leder till något eller så hittade vi bara helt enkelt inte utsikten vid vår bana.

Vi beslutar oss att gå ner not stan igen. Helt galet beslut visade det sig, det var trappor, trappor och trappor och åter trappor. Så vi var helt döda när vi äntligen kommer ner till vår utgångspunkt igen. Nu skulle vi ta oss till den pizzerian vi hade valt ut för god Napoleansk pizza.

Den moderna pizzan "föddes" nämligen i Neapel i slutet på 1800 talet. Den perfekta pizzan heter Margaretha. Den föddes 1889 där Queen Margaretha of Savoy skulle bjudas på pizza. Det skulle göras med den italienska flaggan; Mozzarella, tomatsås och basilika. Ja i Italien är helt klart den pizzan "a must". Men stället vi skulle äta på hade tyvärr stängt. Så vi fick nöja oss med en pizzeria vi bara hittade. Även här smakar pizzan gudomligt, vilket italiensk pizza ( nästan ) alltid gör.

Margaretha

Då hade vi gått konstant hela dagen sedan 7 på morgonen och det var med värkande fötter vi hoppade på bussen tillbaka till hotellet kl 22:35. Skrattandes blir vi välkomnade igen till hotellet. Crazy girls. Vi sover snart gott och klockan är redan midnatt.

Upp och hoppa, solen skiner för fullt och dags för frukost uppe på taket.

Utsikt från taket

Sedan är det dags att checka ut och gå tillbaka till stationen igen. Nu skall vi ta tåget Circomvesuviana mot Pompeii. Vilket kaos! Varenda turist i hela Neapel, vare sig man är Italienare eller svensk skall till Pompeii. Så vi knör oss på ren Göteborgska in med ryggarna på tåget. Det är varmt, riktigt varm och massor av folk.

Tåget passerar massor av hållplatser där knappt några går av, så kommer vi fram till Pompeii så väller nu horderna av tåget. Vi skrattar högt när vi ser köerna till utgrävningarna. Skall vi verkligen dit idag? Är det möjligt? Vi blir tveksamma. Vi hade planerat att även besöka Vesuvio denna dagen men det visade sig att den hade stängt pga en brand som härjat uppe vid vulkanen för bara någon vecka sedan. Men vi hade fått besked på detta dagen före, annars hade vi åkt tidigare från Neapel. Vi går till vårt B&B vi hade bokat sedan en tid tillbaka; B&B La Casa Di Plinio. Jätte mysigt litet ställe och super härlig familj som driver stället. De förklarar att vi borde gå in vid entrén i stan vid Anfiteatern istället. Även här var det kö men mycket mindre. Barn t.o.m 17 år är gratis och ungdomar mellan 18-24 år som är medlemmar i EU är halva priset. Så se till att ha med passet! Jag kostade 13 € i inträde och Tricia hälften på det. Vi hade inte med passen men tur nog hade hon ( ha ha sitt helt nya ;) körkort i mobilskalet.

Vi hade fått berättat att området skulle vara stort. Men vi hade svårt att uppfatta ändå hur stort det är. Det är helt enormt och det är samtidigt skrämmande och helt fascinerande att denna staden Pompeii fortsätter att grävas upp än idag. Tänk er att hela stadens invånare dog och att det är så välbevarat efter 2000 år. Man funderar när man går där, hur såg det ut när det hittades? Hur många människor och timmar har det lagts ner med utgrävningarna under alla dessa år sedan de startade 1748?

Som vår värdinna sa, urgrävningarna från gamla Pompeii är mycket större än dagens moderna stad Pompeii. Ja vi hade iallafall inga problem att spendera 7 timmar där inne. Vår värdinna skickade med oss varsin smörgås och varsin flaska vatten så vi fyllde endast på med en glass och ytterligare en vattenflaska under dessa 7 timmar. Vill man vara där inne hela dagen skulle jag rekommendera att man går ut vid utgången Anfiteatern. Där kan man då får ett armband, gå ut och äta lunch och sedan gå tillbaka in igen. Detta armbandet går dock endast att få vid den ingången. Det var helt klart mest folk där inne runt 14 tiden, så vill man gå halvdag så skulle jag säga att det verkar bättre att vara där kanske kl 15.00 till 19.30 då de stänger. Men det är stort så man hinner inte mycket då på den tiden. Vi var där 7 timmar men hade lätt kunnat tillbringa ännu flera timmar där.

                                    

Vesuvius i bakgrunden

Så fina detaljer

Mini amfiteater

När vi var klara efter denna fantastiska heldagen var vi åter slut i benen, så det var en fröjd att glida in på restaurang La Vinicola nära samma utgång och äta en helt fantastisk middag. Bruschettas med underbara tomater till förrätt och en husets ravioli och en carbona och sedan delade vi även på en sallad samt en god stor tunn köttbit i citronsås. Så ljuvlig delikat. Det hela slank för mig ner med ett glas av husets vin.

Restaurang La Vinicola

Kvällen avrundades med Italien-Sverige matchen på tv:n på vårt rum. Vi hittade iallafall inget ställe som visade matchen. Men vi var nöjda att hitta den på vår egna tv till värdfolkets förvåning. Sedan tog vi en nattpromenad bort till Carrefour som har typ ALLT, och fyllde på förrådet för kommande dags utflykt. Lite skoj bara att det "bippade" oss i kassan som turister. Alltså va? Jag var tvungen att fråga om jag såg rätt. Hon sa det var för discount...jomen visst du... det låter väl bra. Men vi hade ju inte köpt mera än att vi hade koll på att summorna stämde med vad det var skrivet inne i butiken. Hmm... skumt..

Hur som helst det var en vacker natt och med trötta ben vi släpade oss till boendet och la oss ner på kudden - sedan kommer vi inte ihåg mera...

Ingång till vårt rum

På morgonen väntade en helt fantastisk frukost och vi blev tillfrågade vart vi skulle, om vi ville ha tips om något och vad vi önskade till frukosten. Det var ljuvligt färskt allt som serverades och vi var mätta och belåtna när vi packar ihop för att börja en liten "omväg" till Praiano. Vi skulle nämligen ta tåget till Castellammare di Stabia. Där finns en funicolare som går upp till Monte Faito. Vi var dock osäkra på om det var stängd eller öppen. Hittade någon på nätet som undrade varför den var stängd och någon som ganska nyligen skrivit en fantastik recension. När vi kommer dit blir vi glada. Avgångstiderna står där och frågan är om vi kommer hinna med den som skall precis gå. Så vi skall köpa biljetterna och då meddelas vi att den tyvärr har stängt. Underligt att det inte står något då vid biljettluckan? Ja hur som helst var vi förberedda på det och detta får bli en sådan sak vi får spara tills nästa gång. Ni vet lite sådana saker måste man ändå spara på.

Vi beslutar oss för att inte ta oss till Praiano via Sorrento/Positano och ej heller via Salerno/Amalfi eftersom båda dessa vägar har vi tidigare rest så vi vill nu ta vägen rakt över bergen istället. Då reser man från Castellammare till Agerola, byte av buss som går till Amalfi och från Amalfi till Praiano. När vi är i Castellammare vet vi att bussen går till Agerola och vi vet vilken tid och från vilken väg den går. Men sedan då? Helt omöjligt att hitta både vilken hållplats och var vi köper biljetterna. Inga i byn vet! Till slut med 0 minuter tillgodo, så har vi biljetter och lokaliserat hållplatsen och får då springa med våran packning till bussen ( tack gode gud att vi reser med våra ryggor )

Väl på bussen är vi nöjda med valet av resväg, det är vacker väg där bussen rusar i slingriga vägar uppåt och uppåt. Vi känner oss privilegierade när vi sitter på bussen. Tyvärr kommer inte bilderna till sin rätt.

När vi kommer till den lilla byn Agerola är det dags att gå av. Det är hit vi kommer återvända till ( hoppas vi ) om några dagar för att vandra längs gudarnas stig ( the path of gods ). Det är inget folk, men de få som är här är turister. Ja dessvärre precis som vi, men samtidigt lite tråkigt och när vi tar en liten snabb lunch blir vi ganska snorkigt bemötta för första gången på dessa dagar. Men vi får i oss lite bränsle trots allt och det är dags för nästa buss ner till Amalfi.

Här går det undan i snäva kurvor och rädda turister i sina mötande bilar och det stupar längst sidan men utsikten är bedövande vacker. Vi känner oss trygga, vår chauffören är duktig, ett riktigt proffs och tutar dessutom högt och tydligt i varje kurva. Värre väl nere i Amalfi. Ha ha, ja här möter vi ett turistkaos utan dess like. Vi försöker lokalisera bussen på den helt obefintligt uppmärkta busstationen och då har vi ändå varit här tidigare är bäst att tillägga. Vi inser att bussen precis rullat iväg helt knökfull. Nu gäller det att vara på tå inför nästa avgång. Nu öppnar himlen sig, Tricia får rädda sig och lilla ryggan under trädet. Jag offrar mig och står ute i ösregnet och kön växer och växer. När bussen kommer försöker några holländare att knö sig in och tränga sig. Det skulle de inte ha gjort. De hamnar längst bak i kön, vi som stått där i ösregnet blir såklart hela gänget sura i dubbel bemärkelse. Vi lämnar stationen på den välfyllda bussen. Halva kön står kvar och karma is da shit, så står sura holländska familjen kvar längst bak i kön.... men ändå torra....i motsats till oss eller framför allt mig. Men vi kommer på bussen bland de första och får sittplatser. Den Italienska damen bredvid Tricia pratar oavbrutet med henne på en blandning av alla språk. Hon gillar helt klart svenskar.

Nu känner vi igen oss. Vi är framme vid vår hållplats.

Vi är framme vid vår lilla väg ner mot vårt lilla Bellavista. Här som vi skall tillbringa 5 nätter och återupptäcka det vi älskade sist och förhoppningsvis hitta nya små favoriter. Nu gäller det att tagga, men först gäller det att vila sig lite iform. Våra kroppar är slitna efter MÅNGA timmar promenader både uppför, utför och nedför i det varma klimatet. Imorgon blir det en vilodag. Så vi hörs igen om några dagar. Bentornato!