Farväl

( detta inlägget är inlagt ca 14 timmar efter skrivandet pga avsaknande av internet )

Farväl Boracay och Filippinerna ! =(

Boracay sunset

Nu är det  inte många timmar kvar före vi lämnar Boracay. Vi har haft några härliga dagar på ön. Visst har vädret inte hela tiden varit perfekt, men eftersom det aldrig regnar någon hel dag så ser vi inte det alls som något problem.

Det är blandade känslor för denna världskända Filippinska turistön. Efter att besökt en pärla som Malapascua och ett folktomt Bantayan så känns Boracay som för mycket på något sätt. Men vi ser det på gott och ont. Eftersom vi bodde på Diniwid beach, så var det när vi gåendes rundade udden på väg hem till vår vik som vi kom fram till lugnet igen till våran underbart vackra och stilla lilla vik. Vi gillade att bo här en bit bort från stimmet. Så gillar man att promenera så kan vi rekommendera att bo här. Alternativt att betala 150 pesos  (30:-) för tricykeln när man skall någonstans. ( per tricykel som man kan vara kanske 1-6 pers )
Dock verkar det som priset kan variera, 150 var iallafall det VI fick betala.

Dagens bild från "vårat" bad  - Spiderhouse, Diniwid beach

På White beach har det varit JÄTTE mycket folk när vi varit här. MEN det negativa har som sagt även något positivt med sig. Sanden är helt magisk, så fantastisk, helt vit. Det är som att gå på en mjölstrand. Vi har jätte härlig sand även på Diniwid, men jänförelsevis är den inget. Solnedgången är så sagolik det kan bli. Och ljuset som blir, ja igår var det modeller och bröllopspar vid solnedgången överallt för fotografering. Och det kan ni nog förstå då att det är för ljuset som då blir på denna vackra stranden.

Mycket folk 

på White beach

Sanden är som mjöl

Solnedgången är magisk

Modell fotografering

Men badandet har vi endast gjort i kanten av denna enorma strand som är uppdelad i 3 stationer, båtstation 1, 2, 3. Samt på vår strand ( Diniwid ), Puka beach och framförallt på Spider House =)

Diniwid Beach, våran strand :)

Puka beach

Vad är då fördelen med detta stället om man jämnför med andra ställen ? Jo, det är självklart utbudet. Åker man ett större gäng eller med mixade åldrar så finns det mera här. Speciellt kan jag tänka mig att äldre tonåren kan tycka detta är lite kul. Det finns ju det där som finns på större turistorter som tex åka banan, parasailing, beach buggys etc....

Bananturen gick hela tiden, hörde dem tjoa från vårat rum =)

Samt som igår när vi satte oss på 3e våningen med utsikt över vackra White beach, med en underbart gooooood frapuccino samt macciato från Starbucks.... Och det är ju självklart svårt att uppnå på andra håll. Samt utbudet av matställen etc är enormt. Vi har ätit gott men minst eller ännu godare på andra ställen, så för oss anser vi inte det göra så mycket. Men som sagt är man många så är det otroliga ställen som finns här för allas behov.

Gillar man att Kitesurfa så är utbudet enormt, windsurfing finns med, förvånandsvärt fina prylar. Dock missade jag varje gång de vindar jag ville hyra med =| Detta ligger på andra sidan ön på Bulabog beach med promenadavstånd från White beach, dock längre från Diniwid beach.

Kite på Bulabog beach, Boracay

Och en nackdel till när det blir mer populär turistö är priserna. Det är dyrare här än på andra ställen, så pengarna sinar snabbare. Men det finns även olika prisnivåer.Även extremt dyra. Vi åkte förbi Shangri La hotellet igår på båten - det ligger inte illa längre bort på ön förbi vår bukt, med shuttle båtar som går oavbrutet mellan hotelet och White Beach.

Men alla ställena är inte turistiga. Går man upp till vanliga gatan ovanför Diniwid så är det som vilken gata som helst på vilken ö som helst, små skjul till butiker där man säljer vatten, öl, sprit, små varjedag saker, kakor, chips etc. På vår gata finns även ett tvätteri öppet 24 timmar dygnet. Så jag lämnade in det mesta av våra kläder för 120 pesos ( 24:- ) Fast vi har ju inte så mycket med oss, bäst att tillägga... ;) Det sitter en sömmerska här uppe och syr lyktor som vi köpt med oss några hem. Hos henne betalade vi 300 pesos för 3 st, dessa kostar samma för 1 st på White beach !! Allt annat som tillhör Filippinerna är självklart, tuppar, lösa hundar och  så häromkvällen när vi kom gående så hör vi ett enormt högt ljud. Vi trodde först på avstånd att det var en gokartbana eller något sådant, men det var det ju inte. Vi kunde inte förstå vad det var som lät som himla högt - vi kunde inget se. Så frågade vi - GRODOR !!!

Bara en sådan sak som Ziplinen Tricia åkt vid Loboc som kostade 350 pesos för 2 turer, kostar här för 1/3 700 pesos, ja listan kan göras lång. Man har dyrare tricykel transporter och framförallt skatter och annat för att ta sig över till ön. Vi skall försöka sammanställa lite sådant vid senare tillfällen.

Men vi är mycket glada att vi kom hit och framför allt är vi enormt glada i vårat boende och den fantastiska personalen som är här. Igår kväll kom 2 av småkillarna som jobbar här ( som vi brukar skoja med ) och frågade med sorg i blicken om vi skulle åka imorgon. Japp, de frågade vilken tid etc. Sedan frågade de om vi inte kunde följa med och se hur fint de bor. Sagt och gjort, vilken utsikt och fint och fräscht om dock litet men så stolta de var och vad fint de hade. De berättade att ägaren av stället är som deras pappa. Så himla gulliga och trevliga killar ! De ville ta kort av oss och frågade massor av frågor. Efter enklare middagen som vi intog på Spider house hängandes över havet igår kväll samt en omgång biljard så gick vi bort till "vår" gata, och köpte 6 öl, 6 cola som vi skall ställa på deras terrass idag när vi åker - då blir de nog glada efter sin arbetsdag =)

Vad vi då gjort här dessa dagar ? Vi har gått mycket, passerat Bulabog beach för att kolla vinden. Badat, ätit, bara varit samt tog vi tricykel till Puka beach, sedan via berget ner till Bulabog beach. Vi har gått fram och tillbaka till White beachs alla stationer flera gånger. Vi har kollat lite i affärer. Tricia hittade en top igår. Samt letat efter våra lampskärmar till terrassen, som vi slutligen hittade på "vår egna gata" för en liten skitsumma.... ;)

Och skrattat mycket och njutit av vårat enormt härliga boende på Spider house, med dessa härliga anställda.

Vet ni vad vi kommer sakna mest från Filippinerna ? Alla som hälsar - good morning ma'm, good day ma'm, good evening ma'm, osv samt alla som går och sjunger oavsett hur det låter. Vill man så sjunger man, klart slut ! Så hör man en låt här man gillar så sjunger man bara, så det gör vi med och det uppskattas trots kvalitets kontroll brist så att säga. Vi hörde Hello på radion en dag och jag blev lite nostalgisk och sjöng med, det hörde chauffören uppskattande och höjde volymen samt började skråla med han med så snart hade vi allsång, det har även hänt på andra ställe för oss t.ex. på ett café, då hade dom på ABBA låtar... :)

Igår hade vi beslutat oss för att ta en båttur, men inte helt spikat vilken form av båttur. Så vi gick ner till restaurangen och åt vår amerikanska frukost och frågade om Spider House segelbåten var färdig renoverad för en tur. Hon lät tveksam så efter frukost gick vi bort och killarna jobbade för fullt så vi insåg att det blir nog inget denna dagen heller. Så Tricia fick besluta och valet föll på att fråga Allen touren här på lokala stranden. 700 peso per man = 127 sek, då ingår snorkelutrustning, båttur i ca 6 timmar, samt lunchbuffe. Vi frågade var de skulle hämta oss men det visade sig båtturen skulle avgå från station 3, längst bort längst white beach från vårat håll. Hmm, avgår 10.00 men de sa vi hinner och de gick bort och hämtade en tricykel som skjutsade oss till statition 3. När vi kom dit visade det sig att båten var full. Hmmm vi funderade lite på hur det skulle ordna sig nu. men det visade sig att det var vår turdag. Ett gäng Filippinare från Filippinska regeringen utanför Manila hade chartrat men båt och där vi skulle få vara med. Vilken lyckoträff säger bara vi, det var så fantastiskt trevliga och roliga och underhållande att vi skrattade konstant under hela resan. Oj, oj , oj - själva resan ? Den minns vi inte så mycket av. Nej skojar bara, vi åkte inte helt runt Boracay men nästan. Vi åkte först till en vik efter hamnen, men ingen ville snorkla ( grov sjö ) sedan åkte vi till Crystal Cove, var där ett tag. Där var dramatisk avgång från båten med folk som ramlade av i den grova sjön åt höger och vänster. Efter Crystal cove var dock för grov sjö för att åka runt hela ön, så vi åkte förbi hela White beach till vår strand Diniwid beach där middags buffen intogs. God fili mat =)  Sedan i båten igen och bort till Puka beach, för att välja att stanna vid en strand i bukten precis före Diniwid beach där vi badade och Ac testade att snorkla men fanns inget att se. Men vi hamnade med ett fantastiskt gäng, och oj vad det skrattades, så det var sorgligt att skiljas åt vid white beach.

Här är vi med våra härliga Manila vänner =)

Sedan promenerade vi från station 3 där båten kom in till hem till oss, som sagt via Starbucks och en affär där Tricia köpte topen. När vi kom hem till Spiderhouse igen så hade Elsa från FB gruppen Filippines Sweden kommit till oss för att hälsa och jag bjudit in på öl. Himla kul att prata med någon från FB live, och kul att höra henne berätta om hur hon hamnade här. Eller hamnade och hamnade, men den perioden på 10 veckor per år som hon är här i hennes hus hon har här.

Så liten tår i ögat är det trots allt att ta adjö och ta en sista tricykel på Filippinerna för dagens resrutt. Boracay-Caticlan ( båt ) Caticlan-Kalibo ( buss ) Kalibo-Clark ( flyg ) Clark-Hong Kong ( flyg ) Det känns bra att inte ha längre resa än Hong Kong denna dagen.

Nej, nu skall det packas. En rygga skall checkas in och den andra inte. Så kommer den ena inte fram så har vi iallafall kläder i Hong Kong att ta på oss. Men typiskt nog, idag skiner solen och vinden är med största sannolikhet perfekt för att windsurfa, och DÅ skall man lämna stället  =/

Bye / Trisse & Ac