Snorkla med sköldpadda !!

Måndag

Så blev det Måndag, klockan ringde kl 05.00 snark* 05.30 skulle en av våra vakter hämta oss med moppe vid bungalowen och köra oss ner till vårt mål för dagen. Ner till Alona beach där alla bankabåtarna ligger. Vi hade hyrt en privat bankabåt att ta med oss på en delfin/snorkeltur. Skall man ha chans att se delfiner måste man vara uppe tidigt. Så vi hade 2 killar samt en båt till vårat förfogande i kommande 8 timmar för 1500 pesos (  270:- ) Vi letade länge och väl men dessvärre ville inte delfinerna hälsa på oss. Så det var med besvikelse som vi beslutade att ge upp och åka mot ön Balicasag där vi skulle snorkla mm.

På väg mot ön Balicasag

Vi hade frågat vakterna vad som tillkommer och det var 500 pesos för snorkel etc... inget mera skulle tillkomma annat än om vi önskade äta något. Så vi hade inte med oss så mycket pengar på utflykten. Så när vi närmade oss ön fattade vi att båtkillarna ville ha mera pengar, de skulle hyra ut strandskor och simfötter till oss, men vi proppsade på att vakterna sagt att det var inkluderat i 500 pesos, sura blev dem på oss och vi trodde de skulle lämna oss på ön...

Men vi hade spanat att vår nyblivna vän, båtkillen Luijee (eller ngt liknande) var på ön, så vi visste att han isåfall skulle rädda oss från de "stygga" båtkillarna... ;) Liten fotnot om Luijee är att han har en så stark motor i sin bankabåt så det dånar, så han åker runt på havet i speedfart med sin typ formula 1 hjälm... ser skit komiskt ut !

Så när vi kom till ön så mötte oss vår som de kallade "lifeguard" som skulle snorkla med oss. Vi fattade självklart vid detta laget att aha, nu skall det fram med mera pesos... Men han var onekligen duktig och trevlig och bodde på ön. Snorkelutrustningen som båten hyrt ut var ju skit men vår kille fixade så Tricia fick en bra utrustning och jag tog endast mask utan snorkel och simfötter. Så nu gäller det att inte på något sätt sätta ner fötterna på rev och sjöborrar etc...Men upp i hans mini lilla putte banka båt och ut till revet. Ser ju himla skoj ut när kineserna radar upp med sina undervattenkameror, badskor, lustiga badbyxor och stora flytvästar, det är ju så man knappt kan koncentrera sig....

Tyvärr har vi ingen kamera med nu, så nu får det bli ord istället för talande bilder.

Så var det dags för snorkling, vi skulle börja i det grunda revet och ta oss ut mot stupet. Detta var svårt att ens fantisera om, nu öppnade sig en ny värld. Vi förflyttade oss till miljön i filmen Hitta Nemo. Det var Nemo fiskar i anemoner.... vi såg en havsorm, så vackra fiskar - helt klarblå i stora stim. Det var mjuka koraller, hårda koraller och stora fiskar i regnbågens färger så vackra så det inte går att beskriva i ord. Det är vackra fiskar överallt  och det är som i en dröm. Vi snorklar längst stupet och ser små samt riktigt stora fiskar. Så helt plötsligt händer det - helt plötsligt glider den fram en stor havs sköldpadda längst stupet. Han glider nära oss, precis under oss med 2 följefiskar. Han är precis som i Nemo - glider med strömmen. Han bryr sig inte om mig och Tricia och våra lifeguard. Vi följer sakta efter, men helt plötsligt får någon annan syn på sköldis och ett stim med kineser börjar plaska och stoja och stimma och magin är bruten och han försvinner iväg in i mörkret och man känner liksom en saknad efter denna korta vänskap.

Inget slår självklart detta och snart är vi lite kalla och drar oss mot ön igen. Vi betalar vår lifeguard och nu finns inte många ören kvar i plånboken. Vi går bort till "matstället" och frågar vad vi kan få för resterande pengar. Det var ju inte mycket pengar. Men vi får färskfiskad mini tonfisk, ljuvlig samt 2 högar med ris och jätte god sallad och en flaska vatten. Vi slickar faten efter denna dagen och vi sitter en stund och pratar med Luijee.

"Virgin Island"

Så dags för att kalla till våra båtsmän och vi drar mot den så kallade virgin island, men det har blåst upp lite och kommer någon liten regnskur. Vi kollar runt på denna miniön och vadar lite, badar samt klär om till torra kläder så efter ca timman beslutar vi oss för att åka tillbaka till Alona igen.




Lite glada var nog våra båtsmän över att dumpa oss vid Alona igen ;)

Glada båtsmän på Alona som tar farväl

Nu var vi möra efter att varit vakna sedan klockan 5 imorse så lagom trötta börjar vi gå mot resebyrån för att hämta vår båtbiljett som var beställd dagen före.  Då poppar det upp en glad gubbe framför oss, och det var Roy och Eva som vi träffat på Malapascua. De var glada att se oss och vi stannade vid deras boende på en kaffe och cola. Vi fick skjuts hem med en tricykel till vår bungalow igen.

Tricykel till vår Bungalow hos Eduardos

Vi skulle sedan till ett pasta ställe vi hade sett dagen före. Men hur underligt är inte det när man kommer tillbaka kvällen efter och stället är igenbommat ? Då menar vi inte bara stängt utan menyer och allt är borta, kvällen före var det fullt tryck på stället ?

Vi hade hört talats om en bra Thai så vi gick dit istället, tjejerna gjorde live uppvisning för mig och Tricia med Gangam style. Maten tyckte vi dock var så där, men personalen superb. Soppan var så varm och stark så om vi hade någon bacill i kroppen så kan vi lova att den isåfall fick dra ut ur vårat system. Vi slukade snabbt både öl, cola och 1 liter vatten i ett nafs.

Åter igen jakt på internet utan större lycka. Det står fri wifi överallt men det fungerar sådär.

Nu var det dags att gå hem och packa för Tisdagens resdag igen.Vi somnade nog före vi nuddade kudden...

Tisdag

Kl 04.35 Tisdag morgon vaknade jag av att det stormade och regnade. Dags att gå upp och packa ihop det sista och väcka Tricia. 05.20 står Leo med sin fina van för att köra oss till Tagbilaran och färjan. Vi tog farväl från Eduardos place och våra goa vakter som är vakna hela tiden känns det som och vi funderade på om färjan skulle gå...

Men färjan avgår punktligt och det är lika kallt som vanligt på alla färjor och flygplan etc som överallt i det här landet. Vi som hade valt det andra färjebolaget denna gången eftersom de inte hade aircondition på båten, det stämde med andra ord inte.... Vi intar för första gången i landet en Filipinsk frukost, det var med stor motvilja... men vad gör man när det inte finns något annat att uppbringa ? Vi delar på en hög med ris och dissar resten av konstiga korvar etc.. Men vaddå ? Leo berättade ju att han äter ris 3 ggr per dag, frukost, lunch och middag...

Framme i Cebu så skall vi ta en taxi till flygplatsen, och vi förbarmar oss över saknaden av internet så vi inte har kunnat checka att flyget avgår i tid etc. Vi kommer ut, går en bit ut och taxi gubbar kommer och vill ha körning. Men huha, första gubben - stackars han - det är nog inte en enda turist som vågar åka med honom. Han ser ut som direkt tagen ur en skräckfilm och vi småspringer skrämt vidare och hittar en taxikö längre bort.

Mot flygplatsen, väl på plats så går man som vanligt igenom 3000 säkerhetsrutiner etc...

Frågar flygbolaget om allt okey, ingen försening etc. Nejdå allt bara bra. Vi hittar tom ett riktigt mysigt cafe och internet en stund ilallafall och inser då hur många flyg som är inställda. Men flyget skall ännu gå i tid och vi drar oss mot gaten som det står. Väl där så blir väntan lång - allt som står är delayed. Men vi har ännu glada eftersom vissa flyg blivit inställda runtomkring oss. Vi skall flyga till Caticlan - den lilla mini flygplatsen närmast Boracay med ett propellerplan. Men det visar sig till slut att vi blir många timmar försenade samt flyget blir omdirigerat till att landa i Kalibo istället pga oväder. Tur var väl det, ett under att det gick att landa alls i den dimman och blåsten. Mycket trötta landar vi i Kalibo, en buss väntar och tar oss till Caticlan port. Där är det säkerhetsrutiner, säkerhetsskatter etc, etc före vi går i bleck svart mörker på i typ kuling en ruggig bankabåt modell inbyggd. Vi tar på flytvästar och jag dirigerar Tricia vad hon skall göra vid ev. nödläge. Det behövs tur nog aldrig och efter en stund anländer vi Boracay.

Vi tar en tricykel till nästa boende - nu på Boracay - turistmålet nummer 1 i Filippinerna. Vi är ganska medvetna om att det är turistigt, men vi har valt boendet med omsorg längst bort vid station 1 av white beach, med en egen liten strand - Diniwid beach. Vi visste att stället skulle vara enkelt men annorlunda. Vi kommer in till boendet med en entre som är något ruffig och blir smått oroliga, men kommer runt hörnet och ett underbart ställe öppnar sig. Helt enkelt helt suveränt och speciellt.Vi var väntade av den trevliga och familjära personalen med en drink och de förhör om resan i vädret. Sedan blir vi visade upp till vårat rum högt upp ( högst upp ) det är stort, typ mera lägenhet med stort bord, kök, soffa och solstolar och en säng med mosquito nät. Mycket speciellt men mycket mysigt boende får vi säga.

Nu kallar sängen - vi är sååååååå trötta - kram från Boracay !